mus

Ordet “mus” är ett av de mest grundläggande orden inom svensk datorterminologi. Ursprungligen syftar ordet på det lilla gnagardjuret, men sedan datorernas intåg på 1980-talet har det blivit den vedertagna termen för det pekdon vi använder för att navigera på en skärm. Att använda samma ord för både djuret och tekniken är ett fenomen som delas med många andra språk, inklusive engelskan. Det är ett vardagligt men tekniskt nödvändigt ord.

Grammatiskt sett är “mus” ett utrum-substantiv (en-ord). Det som gör ordet speciellt är dess oregelbundna pluralform. Precis som för djuret heter det “en mus, flera möss”. Även om man i vissa tekniska kretsar historiskt sett har försökt introducera “musar” som pluralform för att skilja tekniken från djuret, har detta aldrig fått fäste i det allmänna språkbruket. I bestämd form singular säger man “musen” och i bestämd form plural “mössen”.

Man möter ordet i nästan alla miljöer där datorer används, från kontor till skolor och hemmet. Vanliga verb som kopplas till musen är “att klicka”, “att dubbelklicka”, “att högerklicka” och “att scrolla”. Vi talar också ofta om tillbehör som “musmatta”, vilket är det underlag musen vilar på för att rörelsen ska bli jämn och exakt. I dagens mobila värld har den traditionella musen fått konkurrens av styrplattor på bärbara datorer, men för ergonomiskt arbete och gaming är den externa musen fortfarande den dominerande standarden.

Det är viktigt att inte förväxla “mus” med “råtta”. En råtta (rat) är ett större djur, och till skillnad från slang i vissa andra språk, kallas en datormus aldrig för en “datorråtta” på svenska. En annan viktig distinktion är mot “styrplatta” (touchpad). Medan en mus flyttas fysiskt över en yta, är styrplattan stationär och reagerar på fingerrörelser. Slutligen bör man skilja på själva hårdvaran (musen) och den grafiska symbolen på skärmen, som kallas för “markör” eller “pekare”.