onsdag

Onsdag är den tredje dagen i den svenska arbetsveckan och den fjärde dagen i veckan om man räknar enligt den internationella standarden där måndag är den första. Namnet kommer ursprungligen från den fornnordiska guden Oden, vilket gör den till 'Odens dag'. I det moderna Sverige fungerar onsdagen som en central punkt i veckans rytm, ofta betraktad som den dag då arbetsbördan kulminerar innan man börjar blicka framåt mot helgen.

Grammatiskt sett är 'onsdag' ett substantiv (en-ord). En av de viktigaste sakerna för en språkinlärare att bemästra är användningen av prepositioner. För framtida händelser eller generella vanor använder vi 'på onsdag' eller 'på onsdagar'. Exempel: 'Jag ska resa på onsdag'. För att referera till den onsdag som precis har passerat använder vi konstruktionen 'i onsdags'. Notera suffixet '-s' som indikerar dåtid i detta sammanhang. Bestämd form är 'onsdagen' och används ofta i kalendersammanhang, till exempel 'Onsdagen den fjärde maj'.

Ordet förekommer flitigt i alla former av planering, både privat och professionellt. Ett unikt svenskt fenomen är 'lillördag'. Begreppet har historiska rötter då pigor och drängar förr i tiden kunde ha ledigt mitt i veckan eftersom de arbetade på lördagar. Idag används det som en ursäkt för att sätta lite guldkant på vardagen. Det är vanligt att se restauranger ha specialerbjudanden på onsdagar eller att folk köper hem lite extra gott fika.

Onsdag ligger mellan tisdag och torsdag. En vanlig svårighet för de som lär sig svenska är att skilja på uttalet av dessa tre dagar. Onsdag börjar med ett tydligt 'o'-ljud. Jämfört med engelskans 'Wednesday' är stavningen mer fonetisk i svenskan, även om 'g' i slutet ofta är stumt i talspråk (/onsda/). Kom ihåg att i Sverige börjar veckan på måndag, inte söndag, vilket placerar onsdagen stadigt i mitten.