de

“De” är den grundläggande subjektsformen för tredje person plural i svenska språket, vilket motsvarar engelskans “they”. Det är ett av de mest frekventa orden i språket och är fundamentalt för att kunna referera till grupper.

Ordet används när gruppen man talar om är den som utför handlingen i meningen. Till exempel: “De springer” (They are running). Utöver att vara ett pronomen fungerar “de” även som den bestämda artikeln i plural framför adjektiv, till exempel i frasen “de stora husen” (the big houses).

Man möter “de” i alla typer av texter, från skönlitteratur och tidningsartiklar till formella dokument. Det är viktigt att notera att i modern talad svenska uttalas “de” nästan uteslutande som “dom”. Trots detta bibehålls stavningen “de” i nästan all skriftlig kommunikation som inte är extremt informell.

Den viktigaste distinktionen är mellan “de” (subjekt) och “dem” (objekt). Ett enkelt sätt att veta skillnaden är att testa om man kan ersätta ordet med “jag” (då ska det vara “de”) eller “mig” (då ska det vara “dem”). Många svenskar skriver idag “dom” för att undvika att välja fel mellan de och dem, men i formell svensk skrift är det fortfarande krav på att skilja dem åt.