som

Det relativa pronomenet “som” är ett av de mest använda orden i det svenska språket. Dess primära funktion är att fungera som en bro mellan en huvudsats och en relativ bisats. Till skillnad från engelskan, som ofta väljer mellan “who”, “which” eller “that”, använder svenskan nästan uteslutande “som” oavsett om man syftar på människor, djur eller döda ting.

“Som” kan fungera både som subjekt och som objekt i bisatsen. Om “som” är subjekt i bisatsen (t.ex. “Mannen som står där”), följs det direkt av ett verb. Om det är objekt (t.ex. “Boken som jag läste”), följs det av ett nytt subjekt. En viktig regel i svensk grammatik är BIFF-regeln (i Bisats kommer Inte Före Finita verbet), vilket innebär att adverbial som “inte” placeras före verbet i en sats som inleds med “som”.

Ordet används i alla tänkbara sammanhang, från vardagligt tal till akademisk skrift. Det är oumbärligt när man vill definiera något eller ge specifik information utan att starta en ny mening. Det används ofta efter ord som “alla”, “allt” eller “den/det/de”.

“Som” förväxlas ibland med “vilket”. Skillnaden är att “som” syftar på ett specifikt ord (korrelat), medan “vilket” ofta syftar på en hel sats. Man kan till exempel säga: “Han kom sent, vilket var tråkigt”, men “Han köpte klockan som var dyr”. Ett annat ord är “vars”, som används för att uttrycka ägande (motsvarande engelskans “whose”), där “som” inte kan användas direkt.